Tankar om kärlek, lycka och livet
Jag är så säker men ändå så osäker
Det är inte lätt med kärlek. Jag har alltid drömt om att få träffa prinsen, att leva som en prinsessa. Tyvärr har jag aldrig fått uppleva det för att jag har träffat fel sorts killar. Sjukt tråkigt men ändå en stor fördel för mig. Man lär sig ju bäst genom sina misstag. Right.. ?!
Jag har nog aldrig kunnat tänka mig som lycklig flickvän till en underbar kille. Jag har mest (läs alltid) levt singellivet medans alla mina bästa tjejkompisar alltid haft förhållanden. Det har varit jag. Singel Hanna. Det har blivit en vana. När man nu inser att det kanske inte kommer vara så länge till, att Hanna inte alltid kommer vara singel Hanna, så blir hon rädd. Skit rädd.
Rädd för att vara lycklig. Rädd för att bli sårad. Rädd för att njuta tiden med en kille. Rädd att vara flickvän.
Jag vet inte varför. Antar att det är en ovana och att det är därför jag blir rädd. Känns som att mitt fysiska Jag springer framåt men mitt psykiska Jag springer bakåt. Hur får man en balans? Hur får man psyket och det fysiska att möta varandra och bara vara lycklig?
Det är svårt. Jätte svårt. Men jag försöker. Försöker dra mitt psyke lite mer framåt i samma nivå som mitt fysiska. Jag försöker. Verkligen. Men har lärt mig att inget här är livet är lätt. Och inget i livet är gratis. För att få det man vill ha måste man kämpa.
När jag satsar, så satsar jag alltid 110%. Jag är envis och ger aldrig upp. Så jag kommer inte ge upp det här heller. Nu ska jag gå och ha kvartsamtal med mitt psyke (haha) Skämt & sido. Känns skönt att få rensa tankarna via bloggen. Nu ska jag njuta. Njuta av livet. Njuta av lyckan som finns inom mig.
Det är inte lätt med kärlek. Jag har alltid drömt om att få träffa prinsen, att leva som en prinsessa. Tyvärr har jag aldrig fått uppleva det för att jag har träffat fel sorts killar. Sjukt tråkigt men ändå en stor fördel för mig. Man lär sig ju bäst genom sina misstag. Right.. ?!
Jag har nog aldrig kunnat tänka mig som lycklig flickvän till en underbar kille. Jag har mest (läs alltid) levt singellivet medans alla mina bästa tjejkompisar alltid haft förhållanden. Det har varit jag. Singel Hanna. Det har blivit en vana. När man nu inser att det kanske inte kommer vara så länge till, att Hanna inte alltid kommer vara singel Hanna, så blir hon rädd. Skit rädd.
Rädd för att vara lycklig. Rädd för att bli sårad. Rädd för att njuta tiden med en kille. Rädd att vara flickvän.
Jag vet inte varför. Antar att det är en ovana och att det är därför jag blir rädd. Känns som att mitt fysiska Jag springer framåt men mitt psykiska Jag springer bakåt. Hur får man en balans? Hur får man psyket och det fysiska att möta varandra och bara vara lycklig?
Det är svårt. Jätte svårt. Men jag försöker. Försöker dra mitt psyke lite mer framåt i samma nivå som mitt fysiska. Jag försöker. Verkligen. Men har lärt mig att inget här är livet är lätt. Och inget i livet är gratis. För att få det man vill ha måste man kämpa.
När jag satsar, så satsar jag alltid 110%. Jag är envis och ger aldrig upp. Så jag kommer inte ge upp det här heller. Nu ska jag gå och ha kvartsamtal med mitt psyke (haha) Skämt & sido. Känns skönt att få rensa tankarna via bloggen. Nu ska jag njuta. Njuta av livet. Njuta av lyckan som finns inom mig.
Kommentarer
Trackback
