just to much

Har inte skrivit på ett tag på grund av personliga angelägenheter som jag inte tänker dra upp här.

Just nu känns bara allt så... nånting... som jag inte ens kan förklara... Tiden på sjukhuset tar mycket tid. Vilket egentligen inte gör något, älskar man någon så mycket som jag älskar dejj, så gör jag vad som krävs för att vara hos dejj och ge dig mitt stöd. Allt i hela världen ger jag. Det lovar jag !

Att spendera tid med nära och kära är helt underbart.. Tiden, den är så viktig. Men samtidigt har man ju andra saker också, i mitt fall = skolan. Har tenta efter tenta efter tenta. Jag spyr på skiten !! Jag är less.. Tappat motivationen så det ryker om det. På sista tentan gick det bra. Faktiskt. Mycket bättre än vad jag trodde, med tanke på omständigheterna. Men har lixom två tentor om 1 vecka, plus en inlämningsuppgift. Inget av det jag pluggar på fastnar. Jag vill inte läsa, jag vill inte lära mejj, jag vill bara med hos dig...

Jag har sån panikångest. Panik panik panik. Jag kan ingenting. Ursäkta min negativitet här, men jag känner så. Och jag vill ge upp, jag vill skita i det. Men jag kan inte. Jag måste, för min egen skull..

blääääääääääääääääääääääää.. j*vla skit plugg !! Piss på det !!


Var dessutom på jobbintervju idag. På hjärtintensivavdelningen på karolinska. Men jag vet inte. Jag tror nog inte att jag tar det...

Nu ska jag fortsätta och deppa, och kolla på tv o vräka i mig onyttigheter så jag går upp en massa onödiga kilon..

PUSS ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0